Säga vad man vill om satanism och djävulsdyrkan i lyriken, men hårdast texter på årets festival hade varken Venom eller Nifelheim. Nej, dessa texter stod de stabila göteborgarna i Motvind för. När Juris Salmins (alias Jack McGuinness) drar igång med versen: Jag föddes sent en lördagsnatt/ När farsan var ute och söp/ I hundratjugo knyck i ett taxisäte/ Och jävlar vad blodet flöt/, så är det inte (anti)religiöst mumbo jumbo, utan realistiska historier från betongförorterna och sovstäderna på 70- och 80-talen, det är våld, uppror, utanförskap, kröken, knark och längtan efter någonting bättre som gäller. Ungefär då som nu alltså! Att Motvind även musikaliskt framför sina knogmackor med all önskvärd skicklighet, hård attack och ett jävla ös gör verkligen inte giget sämre. Att de sedan inte längre vill kalla sig ett proggband, utan ett rockband istället, tar jag med en klackspark. Ett diskbänksrealismens band med hjärtat på rätta stället är de i vilket fall som helst.