Rötter i Göteborgs 70-tal, socialrealistiska texter på svenska och skivutgivningar på bolaget Nacksving har ofta kopplat Motvind till dåtidens proggrörelse.
En association som bandet å sin sida inte har verkat odelat tillfreds med och som känns ganska avlägsen när herrarna 49 år efter bildandet rockar loss. Mer än något annat är det ett tungt rockband som syns och hörs på scenen, må vara med fötterna stadigt på jorden och ett osvikligt göteborgskt kynne.
Skulle det senare gå någon förbi i gamla örhängen som ”(Stenhårde) Kalle” räcker sångaren och gitarristen Jack McGuinness mellansnack långt. Prog med ett g mindre blir det dock i den flyhänta öppningen med tema ur Griegs Peer Gynt-svit, förevigad på 1983 års album ”Kamikaze”. Episkt värre!
Denna följs upp av nyskrivna ”Ge mig mer”, med ett riffande som kunde ha varit Motörheads. I livetappning blir bitar som ”Asfalt, glas, betong och stål” och ”Som i en dimma” tacksamt hårdrockiga och ställer till skönt eftermiddagssväng i Pistonhead-tältet.
Framförandet är drivet och tajt. Bandet må ha passerat medelåldern men har mycket energi kvar och förmågan att vara underhållande från början till slut.
