Han är frontmannen i Motvind ständigt redo till attack, men också mannen med hjärtat redo att skrida till försvar. Han som räddat sin flickvän – och blivit räddad av henne.
Göteborg visar sig från sin sanna, kärva sida med regn och snålblåst. Jack McGuinness kommer till mötesplatsen en smula sent och med försiktiga steg. En smärtande artros och en kropp som fått ta en del stryk hindrar honom från yvigare rörelser.
Intellektet är det inget fel på. Inte historierna heller. Vi sitter nere på ett kafé vid Eriksberg, ett stenkast från Kyrkbytorget där han han växte upp i två omgångar och som snabbt genererar historier.
– Morsan sjöng mycket. Som ”I en sal på lasarett”. Jag var väl inte gammal. tre-fyra år, kanske, och försökte spela med på äggklyvaren. Ja, det kanske inte var så mycket spela, men jag försökte i alla fall ta ut melodin, säger han om sitt första instrument.
I lägenheten fanns en syster som var döende i cancer och en pappa som var mer än en despot. Det blev en uppväxt präglad av känslan av att vara oduglig och en ständig strävan efter upprättelse.
Slog sönder gitarren
I mellanstadiet började han spela gitarr. Men hans lärare hade andra planer för spelandet än en ung Hisingsgrabb som hade upptäckt Beatles, Stones, Who och Hendrix.
– Jag hade sett the Who slå sönder instrumenten vid spelningen i Lisebergs konserthall, gick ned i källaren och slog sönder min gitarr, säger han.
Det dröjde innan han fick ett nytt instrument. En så kallad planka inhandlad med egna pengar via postorderföretaget Hobbex. Väl med den i handen började han spela på Avenyn.
– Folk kom fram och önskade låtar. Jag ville egentligen inte tigga, men bad om en krona som plektrum och vid dagens slut hade jag fått ihop till några öl, en grillad kyckling och en baguette.
Rysklettiskt ursprung
Jack McGuinness är född som Juris Salmins med rysklettiskt ursprung. En tuff uppväxt i både hem och skola gjorde honom till något av en rebell – alltid redo att ta strid, inte bara för sig själv.
Men med bildandet av bandet Motvind hittade han rätt – åtminstone musikaliskt. I en politisk tid ville han helst skriva musik om sin egen verklighet. Inte ta partipolitisk ställning. Det gick hem, inte bara på de fritidsgårdar där bandet initialt spelade på.
– Men 1984 tog jag en timeout från bandet och började utbilda mig till maskiningenjör.
Det blev så småningom en karriär av 3D-utveckling inom industrin för att senare bli jobb som creative director med film- och videoprojekt för storföretag som Ericsson och ABB.
Mycket jobb
Mycket jobb innebar i sin tur skilsmässor, men också sjukdomar. 2010 kraschade han, en misstänkt hjärntumör blev senare diagnosticerad som brist på testosteron. Han blev medicinerad och kom tillbaka med kraft.
Läs även: Sävefestivalen tillbaka: Jag tror på det här
Läs även: Förortsrockens språkrör tillbaka i Hammarkullen
– Jag började träna karate igen och slog sönder mig fullständigt, erkänner han om sin dumhet.
Ungefär då träffade han också sin livskamrat Carina Nimmersjö, som han tvingade in för behandling när anorexin åt hennes kropp.
– Jo, jag har räddat henne. Och hon har räddat mig.
12 december spelar Motvind med Nynningen och Orkan på Pustervik. En manifestation för 70-talets progressiva musik. Med ålderns rätt har banden redan tingat spelordningen. De äldsta banden inleder för att kvällen ska avrundas av Orkan, ett av Göteborgsscenens mest spännande och starkast lysande band just nu.
– De ville egentligen heta Motvind, men fick höra att namnet var upptaget och blev förbannade. Men nu har de börjat lyssna på oss och gillar det de hör, skrockar Jack McGuinness.