I slutet på 1970-talet stod Motvind på en scen i Stockholm med hela Sex Pistols i publiken. – Det är inte alla som kan skryta med det, skrattar Jack McGuinness. Nu återförenas bandet på Frölunda Kulturhus.
Motvind sprang ur proggrörelsen som ett bångstyrigt barn 1974. ”Flummig proggmusik” var inget för dem. Men det sociala patoset låg som grund för låtfilosofin.
Idag är sångaren Jack McGuinness beredd att blåsa liv i bandet igen.
Men vi tar ett steg tillbaka. Jack McGuinness snubblade in i musiken på en whiskyflaska. Han var 18 år, drack för mycket och ville få någon att köpa ut åt honom. Utanför systemet stod Göran Ekstrand och sålde politiska skrifter.
– Han köpte ut en flaska whisky åt mig på villkoret att jag följde med hem till honom, såg på fotboll och snackade politik. Sånt brydde jag mig inte ett skit om men det fanns sprit och tjejer så det funkade.
Det dröjde inte länge innan de började spela ihop och märkte att de klickade musikaliskt. Fler kom med i bandet. Ingen var speciellt duktig men de tragglade på. Ett halvår senare började det ramla in spelningar och plötsligt hade de ett skivkontrakt i handen.
– Vi ville sjunga om något som hade med vår verklighet att göra. Människor i förorten som inte har någon röst. Men det skulle inte vara progg utan mer brittisk-amerikansk rockmusik.
Det blev några vilda år och det satte sina spår i ett band som tvingades byta ut medlemmar när privatliven inte gick som på räls. Det var mycket fest, sena nätter och familjeliv som blev svåra att hålla ihop.
En stor varm rockfamn
Efter några verksamma år drogs bandet in i ett kulturprojekt i sitt eget bostadsområde.
– ”Låt tusen stenar rulla” syftade till att hjälpa utsatta ungdomar i Hammarkullen där vi bodde. Vi blev som en stor varm rockfamn. Jag vet inte hur många vi hjälpte men vi gav dem någon slags stolthet genom att sätta en gitarr i händerna på dem istället för thinnertrasan.
Paus i fem år
Projektet var så lyckat att Jack McGuinness snart fann sig åka land och rike runt och arbeta med ungdomar på olika sätt. Hur behjärtansvärt det än var satte det stopp för kreativiteten.
– Plötsligt satt jag på en musikskola i Karlskoga och undrade vad jag gjorde där. Det var heltid och bandet började surna till. Jag fick nog och stack hem och drog mig också helt tillbaka från musikvärlden. Pausen på fem år satsade jag på mina barn.
Men suget efter musiken var för stort och en dag kunde Jack McGuinness inte hålla sig längre.
– Jag visste inte riktigt vad jag ville men det blev rockabilly med några hårda år som följd. Det var blod, svett och tårar när vi turnerade.
Jack McGuinness nämner strippor på scenen, ägg som kastades ner på publiken och kaos i största allmänhet.
– Recensenten på GP skrev att vi i våra värsta stunder lät som tio Harley Davidsons utan ljuddämpare, skrattar han.
Sedan Frölunda kulturhus renoverades kom idén om att hålla en återföreningskonsert i deras lokaler. En gång i tiden spelade Motvind här och nu är det dags att göra historien till nutid.
– Vi kommer såklart att leverera. Efter tretusen konserter sitter erfarenheten där den ska. Det kommer att bli grymt och ösigt den 25 november!
Motvind på nytt
Det är inte bara spelning på gång. Det planeras också dokumentär om bandet och deras insatser för ungdomarna i Göteborgs förorter.
– Vi har snackat med Peter Birro om det så han kommer kanske att vara med på ett hörn. Jag träffade hans bror Marcus för några år sen på ett gig och han berättade att han hatade oss. Peter hade nämligen låst in honom i en garderob och tvingat honom att lyssna på Motvind i flera timmar eftersom han var tokig i vår musik. Även om självkritiken blivit större med åldern och de flesta låtar som skrivits de senaste åren hamnat i papperskorgen är det nya saker på gång.
– Det kommer att bli elakt. Folk kommer att hata oss. Men vår ambition har alltid varit att vara en skarpslipad megafon för de som inte har några röster. Och det finns rätt många människor som inte har några röster idag.