Nu har vi äntligen landat efter ett oerhört kul framträdande på Sweden Rock Festival.
Publiken var med oss hela tiden när vi kämpade på från Pistonhead Stage i ett proppfyllt tält och arrangören Sweden Rock Festival med volontärer skall ha en stor eloge för att de överträffade sig själva även denna gång.

Vi hade släpat med fyra kanonkillar från Göteborg som hjälpte till med teknik, filmning och transport och utan Håkan, Peter, Ken och Thorbjörn hade vi svårligen kunnat få till det här.

Att Staffan Dahl är tillbaka som keybordist efter fyra decennier känns helt rätt. Jäklar vilka orgelsolon den killen levererar. BasBerra och Birger skötte som vanligt sina soloprestationer galant och Uffe Jansson blir bara mer delikat för var gång när han hanterar sina guror, Själv svettades jag bort fem kilon under konserten som var bättre och mer än jag hoppats på.

Tack Rocknytt och Andreas Östlund för slit och släp runt festivaler i Sverige men framförallt för att ni förärade oss med ett besök på konserten i perfekt sommarvänder i juni 2023.

Rötter i Göteborgs 70-tal, socialrealistiska texter på svenska och skivutgivningar på bolaget Nacksving har ofta kopplat Motvind till dåtidens proggrörelse.

En association som bandet å sin sida inte har verkat odelat tillfreds med och som känns ganska avlägsen när herrarna 49 år efter bildandet rockar loss. Mer än något annat är det ett tungt rockband som syns och hörs på scenen, må vara med fötterna stadigt på jorden och ett osvikligt göteborgskt kynne.

Skulle det senare gå någon förbi i gamla örhängen som ”(Stenhårde) Kalle” räcker sångaren och gitarristen Jack McGuinness mellansnack långt. Prog med ett g mindre blir det dock i den flyhänta öppningen med tema ur Griegs Peer Gynt-svit, förevigad på 1983 års album ”Kamikaze”. Episkt värre!

Denna följs upp av nyskrivna ”Ge mig mer”, med ett riffande som kunde ha varit Motörheads. I livetappning blir bitar som ”Asfalt, glas, betong och stål” och ”Som i en dimma” tacksamt hårdrockiga och ställer till skönt eftermiddagssväng i Pistonhead-tältet.

Framförandet är drivet och tajt. Bandet må ha passerat medelåldern men har mycket energi kvar och förmågan att vara underhållande från början till slut.